Idag har jag gått en vecka över tiden... Detta var inget som jag var mentalt inställd på överhuvudtaget och därför är det kanske extra jobbigt. Var helt övertygad om att vi skulle mysa som bäst med vår lilla bebis just nu!
Jaja nu är det som det är men jag kan bara säga att denna vecka har varit den längsta i mitt liv. Konstigt nog känner jag mig mer och mer oförberedd och nästan mindre "redo" inför uppgiften ju längre tiden går!? Känns liksom som om hon inte tänker komma alls... Låter säkert helt sjukt men har ni gått över tiden så förstår ni säkert.
Idag blir det första besöket hos bm då jag gått över tiden. Hinnsvepning står på programmet så får vi se om det gör någon nytta. Skulle göra vad som helst för lite smärta nu!! Kände nog lite förvärkar igår em, ca fem stycken onda hugg och tryck nedåt. Men sen när jag gick upp å gick lite var det som bortblåst :( Nej nu ska vi se om jag kan ta och göra något som får även denna dagen att gå...
Igår var vår BF dag och idag är vi då logiskt sett en dag för långt gångna.. :/
Att hela tiden få höra att "din lille bebis kommer komma tidigare det är jag säääker på" och "med den magen så kommer det inte dröja länge..." osv. har såklart gjort att även jag mentalt hela tiden varit inställd på att bebis skulle vara här vid det här laget. Icke. Ingen bebis och inga direkta känningar heller. Nu vet ni det ;) Ska erkänna att jag inte är på världens bästa humör och då har det bara gått en dag.. hehe. Klart att den kommer tids nog, det vet jag ju.
Som tur är har jag haft en bra vecka med besök varje dag vilket har gjort att det har gått fort. I måndags var Cecilia och söta lilla Liam här på fika, prat och promenad, i tisdags kom min Elin med goo fika och vi pratade bort några timmar. Igår var jag hos Barnmorskan och sedan blev jag hembjuden på fika hos Johanna och William och dag kom Tereze och Ella hit. Fina vänner jag har <3
Gårdagens besök hos barnmorskan gav iaf positiva besked, ääntligen är bebis fixerad! Det kände hon väldigt fort så det var nog väldigt tydligt.. I lördags hade jag ju ett enormt tryck nedåt så hon trodde absolut att det var då det skedde. Hon skrattade även lite åt min sneda mage när lillan sköt ut sin rumpa då det var dags att känna hur hon låg. Ja, nu har jag ju avslöjat, HON, det är var vi fick som besked att det är på ultraljudet i v 18. Vår lilla tjej. Har dock hela tiden haft i åtanke att det inte är hundraprocentigt och har därför inte velat vara så öppen med att vi "vet" könet.. Men jo, det är nog en liten tös som ligger där inne och trycker... Fast vi vet ju inte förrän vi vet så att säga.. :)
Här är min mage igår (och ja, bristningar har det kommit, lagom såhär på sluttampen):
