Emma...

Jag trodde att kvoten för tråkigheter var fylld, iaf för något halvår framåt.
Icke. Igår skjutsade jag David till pappa, och möttes av en tråkig nyhet.
Pappas lilla häst, Dino, som är född och uppvuxen hos oss, är utdömd.
Han är nu 5,5 år och inte inriden än pga att han har varit så himla bångstyrig
och helt enkelt inte gått att rida in. Trodde vi... Har gjort många försök med
olika duktiga tränare, men han har aldrig "fogat sig" utan bara bockat, stegrat
och kastat av sina ryttare. Vi har ju inte gett upp hoppet om honom för
han har ju ett jätte bra lynne på backen! Nu har han stått hos den senaste
tränaren som försökt rida in honom i ca en månad och dom började
ganska tidigt misstänka att något var fel... Pappa fick åka in med honom
och göra en röntgen och det har visat sig att att han har en missbildning
på halskotorna ?! När någon har försökt att rida honom har han alltså
haft såå himla ont, det är därför han gjort allt för att få av sin ryttare! Inte
för att vara dum... Lilla Dino.. Han kommer aldrig bli bra och det är bara
plågsamt för honom att leva med den smärtan så det finns inte mkt
att göra mer än att avliva honom som det verkar nu...:( Vi har inte märkt detta
för när han har gått i hagen har han inte visat att han har haft ont, och 
troligtvis har det blivit värre när han kommer i träning. Dino fino lino!!
Tycker så himla synd om min pappa... Han älskar ju den hästen, jag med
för den delen. Kommer ihåg det som igår när han kom till världen i våran
hage, han var så liten och söt!

Så igår kväll var en tårfylld dag, mestadels för Dinos skull såklart, men jag
kunde ju inte missa "Bonde söker fru-Bröllopet" kl. 20. Var så himla
romantiskt ju! Jag älskar ju allt vad romantik heter så det var en och annan
tår som letade sig fram i ögonvrån när man såg Emma och Magnus lyckliga
dag förevigas.
Usch, nu sitter jag ju nästan och snyftar här oxå när jag skriver om allt det
här... Måste rycka upp mig nu!!!

Trevlig tisdag på er...!